Har läst igenom Drottning Silvias Bönbok ett par vändor, som kristen, som svensk konstitutionell undersåte, dvs medborgare i kungariket Sverige.
Drottningen och jag är båda kristna, och vad hon gör påverkar faktiskt också min uppgift som präst i en svensk ortodox församling.
Nå vad tyckte jag då?
Mycket är bra! Mycket är "lagom plus", och en del fattas, som nog ine borde fattas: sakrament, tex, som jag trodde ingick i luthersk tro, i alla fall de äldre versioner jag är bekant med.
Sakrament-de heliga Mysterierna, hemligheterna,som de heter på ortodoxt språkbruk , är inte något man behöver ducka för ekumeniskt numera -om det var tanken?
En viss, onödig blekhet känner man av: lite snällt och välanpassat. Kristen tro är (egentligen, verkligen!) inte sådan.
onsdag 2 december 2009
onsdag 22 juli 2009
Undervisning I Tro -eller OM religion?
Finlands Radios hemsida berättar att Finlands utblidningsminister, Henna Virkkunen, vill att skolorna skall undervisa OM religion och religioner i Finlands skolor, istället för att undervisa I religion.
HÄR är artikeln. Hon vill alltså, att man i Finland skall göra om den dumhet man begick i Sverige för nu länge sedan, när barn i skolan plötsligen fick sin religionstillhörighet beskriven som något främmande och exotiskt, en åtgärd som med säkerhet gav sekulariseringen en rejäl knuff framåt.
Skolorna startades en gång av kyrkorna som ett led i deras dopundervisning.
Sverige -med Finland -var ett lutherskt land och man var noga med enheten i tron. Skolutblidningen förmedlade detta, tillsammans med vad som lärdes in hemma och i konfirmationsundervisningen -efterhand en slags intensiv-duvning i ämnet.
Vad man skulle lära sig, var den tro som man tillhör.
Barnen skulle lära sig vad det innebär att vara luthersk kristen och leva som en sådan.
Senare skolformer i Sverige luckrade och relativiserade detta; hur den finländska historien ser ut kan jag inte i detalj. Men jag noterar att man erbjuder ortodoxa barn ortodox undervisning I ortodox kristendom, dvs "Såhär tror jag och lever jag som ortodox kristen" och samma sak förmodar jag att i princip borde gälla på lutherskt håll, dit den överväldigande majoriteten i Finland hör.
För kyrkorna kan det omöjligt vara första prioritet att lära ut OM alla de religioner, normsystem och kollektiva vidskepelser som uppfyller världen och kallas "religion".
Kyrkorna har intresse av att deras folk lär sig sin kyrkas tro.
I Sverige visar det sig ju tydligt nu, om inte förr, sig att Svenska kyrkan inte klarade sig utan den skoludervisning, som sakta gled den ur händerna under 1900-talets gång: konfirmationsundervisningen räckte inte, och hemmen blev efterhand i allmänhet sekulariserade, de med.
Finland har mött andra utmaningar och de har inte gynnat den "vackert-väder agnosticism" som Sverige, med sin långa fred har kunnat ha.
Finland är alltså inte lika sekulariserat som Sverige-men det är dock ett sekulariserat land och om inte landets etablerade kyrkor sköter sina kort rätt, är isynnerhet den lutherska kyrkan i längden illa ute.
Varför jag skriver om detta här, att jag främst hoppas, mina ortodoxa bröder och systrar i Finland inte låter lura sig med i Virkkunens exotiserande och främmandegörande förslag om religionsundervisning. Den tjänar ingen på.
Undervisning Om något, är något helt annat än undervisning I något!
Vad de arma lutheranerna beträffar, så måste de ha betydligt mer aktiv hållning, om inte det sista av en en gång stark gemensam övertygelse skall försvinna helt och hållet!
d
HÄR är artikeln. Hon vill alltså, att man i Finland skall göra om den dumhet man begick i Sverige för nu länge sedan, när barn i skolan plötsligen fick sin religionstillhörighet beskriven som något främmande och exotiskt, en åtgärd som med säkerhet gav sekulariseringen en rejäl knuff framåt.
Skolorna startades en gång av kyrkorna som ett led i deras dopundervisning.
Sverige -med Finland -var ett lutherskt land och man var noga med enheten i tron. Skolutblidningen förmedlade detta, tillsammans med vad som lärdes in hemma och i konfirmationsundervisningen -efterhand en slags intensiv-duvning i ämnet.
Vad man skulle lära sig, var den tro som man tillhör.
Barnen skulle lära sig vad det innebär att vara luthersk kristen och leva som en sådan.
Senare skolformer i Sverige luckrade och relativiserade detta; hur den finländska historien ser ut kan jag inte i detalj. Men jag noterar att man erbjuder ortodoxa barn ortodox undervisning I ortodox kristendom, dvs "Såhär tror jag och lever jag som ortodox kristen" och samma sak förmodar jag att i princip borde gälla på lutherskt håll, dit den överväldigande majoriteten i Finland hör.
För kyrkorna kan det omöjligt vara första prioritet att lära ut OM alla de religioner, normsystem och kollektiva vidskepelser som uppfyller världen och kallas "religion".
Kyrkorna har intresse av att deras folk lär sig sin kyrkas tro.
I Sverige visar det sig ju tydligt nu, om inte förr, sig att Svenska kyrkan inte klarade sig utan den skoludervisning, som sakta gled den ur händerna under 1900-talets gång: konfirmationsundervisningen räckte inte, och hemmen blev efterhand i allmänhet sekulariserade, de med.
Finland har mött andra utmaningar och de har inte gynnat den "vackert-väder agnosticism" som Sverige, med sin långa fred har kunnat ha.
Finland är alltså inte lika sekulariserat som Sverige-men det är dock ett sekulariserat land och om inte landets etablerade kyrkor sköter sina kort rätt, är isynnerhet den lutherska kyrkan i längden illa ute.
Varför jag skriver om detta här, att jag främst hoppas, mina ortodoxa bröder och systrar i Finland inte låter lura sig med i Virkkunens exotiserande och främmandegörande förslag om religionsundervisning. Den tjänar ingen på.
Undervisning Om något, är något helt annat än undervisning I något!
Vad de arma lutheranerna beträffar, så måste de ha betydligt mer aktiv hållning, om inte det sista av en en gång stark gemensam övertygelse skall försvinna helt och hållet!
d
onsdag 3 juni 2009
Efter vinter och vår kom sommaren
och jag blickar tacksamt tillbaka på en fanatstiskt vacker och människovänlig vår, en Påsksäsong utöver det vanliga, över så mycket gott.
Sverige har fått vå nya ortodoxa biskopar, biskop Macarie, folbildare från Rumänien och Anba Abakir från Egypten, koptisk-ortodoxa kyrkan. Vi fått två nya stora ortodoxa kyrkor invigda: i Södertälje och Göteborg (Kortedala Vårfrukyrka har blivit Stefan Detjanskis kyrka och Hel. Jakob av Nisibis' katedral är nu den andra syrisk-ortodoxa jättekyrkan i Södertälje) En tredje, rumänsk-ortodox, har påbörjats söder om Stockholm, och mera lär vara på väg.
Vintern var snäll mot växtligheten och bidrog till att våren blev så ljuvlig som den blev.
****FÖR TREDJE ÅRET I FÖLJD BLEV BJÖRKARNA GRÖNA REDAN I APRIL!****
Med så många märkliga positiva händelser-och då finns det ännu många fler att berätta om- så skall vi väl klara oss igenom det finansiella världseländet på något sätt.
Sverige har fått vå nya ortodoxa biskopar, biskop Macarie, folbildare från Rumänien och Anba Abakir från Egypten, koptisk-ortodoxa kyrkan. Vi fått två nya stora ortodoxa kyrkor invigda: i Södertälje och Göteborg (Kortedala Vårfrukyrka har blivit Stefan Detjanskis kyrka och Hel. Jakob av Nisibis' katedral är nu den andra syrisk-ortodoxa jättekyrkan i Södertälje) En tredje, rumänsk-ortodox, har påbörjats söder om Stockholm, och mera lär vara på väg.
Vintern var snäll mot växtligheten och bidrog till att våren blev så ljuvlig som den blev.
****FÖR TREDJE ÅRET I FÖLJD BLEV BJÖRKARNA GRÖNA REDAN I APRIL!****
Med så många märkliga positiva händelser-och då finns det ännu många fler att berätta om- så skall vi väl klara oss igenom det finansiella världseländet på något sätt.
söndag 9 november 2008
PÅHITTADE VERKLIGHETER-
Från forna Sovjetunionen finns en historia om mannen som fick syn på en kamel och utbrast:
"Har ni sett vad socialismen har gjort med hästen!?"
Historien tittade fram ur minnet när jag hör radion prata om "könsneutrala äktenskap".
Får jag bjuda er på en matneutral måltid, köra er hjulneutrala bil och och kamma er hårneutrala skalp?
Iris och jag lever i ett o-samkönat äktenskap sedan trettio år och skulle inte ha någon som helst lust att ingå något könsneutralt äktenskap med varandra.
"Samkönat" är, förstås, ytterligare en manipulation:
Stavelsen "sam-" betyder inte "samma" dvs "av samma sort" det betyder "att höra/vara samman", som i, samkönad blomma: den är tvåkönad, inte enkönad!
Riksdagens politiska majoritet, påhejad av media, har alltså fått för sig att de skall omdefiniera vad ett äktenskap är.
Tydligen tror de sig kunna detta.
Om man, som Täppas Fogelberg gjorde i "Ring P1 ", tycker, att "äktenskapet är en krydda" så kan man ju både ha och mista, fixa till och leka runt med begreppet
Äktenskapet som man och kvinnna förenade i säng och bostad, med barn som normalkonsekvens är inget någon stat eller regering har uppfunnit, och det är sannerligen "mat", verkligen inte bara "krydda"!
Äktenskap har funnits långt, långt, innan människan började hitta på stater och regeringar.
På många platser finns alltjämt ingendera i funktion(tänk: Somalia, Kongo),
...medan gemenskapen mellan man och kvinna är självklar och fundamental.
Försök i historien att ersätta äktenskapet mellan man och kvinna med andra former, har inte hållit.
Andras ungar är nämligen inte detsamma som mina barn,
det som är allas är ingens, ansvaret uteblir, det drabbar barnen
och försämrar överlevnaden.
Skälet till att staten skall hålla på med äktenskapsfrågor är alltså uppenbar:
ett samhälle dör utan barn: barnen är framtidens vuxna
och de som kommer att vårda oss när vi tackla av.
Inga barn -ingen framtid.
Därför skyddar och främjar de flesta länders lagar äktenskapet.
Men nästan alla famlijer i Sverige startar utan
någon bindande överenskommelse som sambo
(Samboförhållande är f.ö. sällan "samkönade" enligt det politiskt korrekta ordbruket!) -en typ av halvreglerat civiläkteskap, som ger särskilt kvinnan, mindre skydd än vad äktenskap gör! -och därför riskerar att vara en sämre uppväxtmiljö för barnen
-om man nu tror att trygghet är bra för barn?
De homosexuellas kamporganisationer vill ha rätt att hålla bröllop och kalla sig gifta. Detta vill riksdagsmajoriteten och Reinfeldts regering, utom (kd), leverera.
Frågorna: hur kommer det att fungera? vilka följder får ett offentligt främjande av enkönade förhållanden ? har tystnat, inför det oroande perspektivet att verkligheten skall visa sig vara mera "homofob" än önskvärt.
Sedan alla lagar tagits (om de nu gör det) och alla har nickat med, kommer de som lever i "samkönade äktenskap" nog ändå att ha en smygande känsla av att deras äktenskap ändå inte är vad resten av mänskligheten menar med begreppet: och däri kommer de att ha rätt: kamelen är kamel och ingen riksdag i världen kan förvandla den till häst.
Äktenskapslagar finns inte för att göra olika slags famljer glada och få dem att känna sig omtyckta: De finns för att skydda och hjälpa dem som med möda, uppoffringar och slit ser till att det finns framtida människor som arbetar, beslutar och tar hand om oss alla
Nog är det märkligt med denna människo-ombyggande verksamhet hos en borgerlig regering! Det brukar vara en socialistisk idé, att staten skall göra "förbättrade" människor: nazistisk rasmänniska eller "sovjetskij tjelovek" -den sovjetiska supermänniskan (som sedan gjorde mest detta: söp.)
Detta är inte det enda exemplet på statliga påhittade verkligheter:
Enligt migrationsöverdomstolen är det inte inbördeskrig i i Irak!
Försäkringskassan har läkare som aldrig sett dig, men vet att du är frisk, fast den läkare som sett dig, konstaterat att du är sjuk! Det finns flera exempel.
("Om försäkringsläkaren träffade den försäkrade skulle försäkringsläkarens utlåtanden kunna bli föremål för granskning enligt Sjuk och Hälsovårdslagen"!Källa här)
Påhittad verklighet: osanning, helt enkelt.
Osanningar har en del otrevliga egenskaper:
de fungerar inte bra och de gör ofta folk illa...
Är det verkligen detta vi önskar varandra?
Dem vi har ansvar för? Dem vi älskar?
Skall vi bygga vår gemensamma framtid på lögn?
περισσή
Perissé eller perissí, är i bysantinsk gudstjänst den avslutande refrängen i en hymn (Se fotnot) Hymnen Monogenís: O Du Enfödde Son och Guds Ord..
är en berömd perissí -som det tillhör teologisk allmänbildning att känna till!
Fråga:
Nå, hur är det med GUD, Kyrkan, Tron och Äktenskapets Mysterion/Sakrament/Hemlighet?
Svar:
Detta är för viktigt för att avhandla i ett trivialinlägg som detta!
Men jag vet, och det vet (eller anar) den intelligenta läsaren också,
att i denna fråga styrs Svenska kyrkan av femtekolonnare från den rådande sekularismen.
Kyrkans och därmed den kristna trons mönster
är givet, och något helt annat än vad nuvarande riksdag och svenskkyrkoreligiösa politiker i kyrkomöten och på andra håll driver. De kan inte ändra kyrkan (Matt 16:18) men de äventyrar och urholkar kraftigt sin kyrkas hela substans. Alla kyrkopolitiker är inte sådana, det skall sägas. det finns undantag. Se ett mycket tydligt och läsvärt exempel här.
-------------------
Fotnot, om perissi:
Fr Robert Taft i den läsvärda "The Evolution of the Byzantine “Divine Liturgy”
Tack, Wikipedia för fotot ( public domain) på den "socialistiska hästen"!
fM
"Har ni sett vad socialismen har gjort med hästen!?"
Historien tittade fram ur minnet när jag hör radion prata om "könsneutrala äktenskap".
Får jag bjuda er på en matneutral måltid, köra er hjulneutrala bil och och kamma er hårneutrala skalp?
Iris och jag lever i ett o-samkönat äktenskap sedan trettio år och skulle inte ha någon som helst lust att ingå något könsneutralt äktenskap med varandra.
"Samkönat" är, förstås, ytterligare en manipulation:
Stavelsen "sam-" betyder inte "samma" dvs "av samma sort" det betyder "att höra/vara samman", som i, samkönad blomma: den är tvåkönad, inte enkönad!
Riksdagens politiska majoritet, påhejad av media, har alltså fått för sig att de skall omdefiniera vad ett äktenskap är.
Tydligen tror de sig kunna detta.
Om man, som Täppas Fogelberg gjorde i "Ring P1 ", tycker, att "äktenskapet är en krydda" så kan man ju både ha och mista, fixa till och leka runt med begreppet
Äktenskapet som man och kvinnna förenade i säng och bostad, med barn som normalkonsekvens är inget någon stat eller regering har uppfunnit, och det är sannerligen "mat", verkligen inte bara "krydda"!
Äktenskap har funnits långt, långt, innan människan började hitta på stater och regeringar.
På många platser finns alltjämt ingendera i funktion(tänk: Somalia, Kongo),
...medan gemenskapen mellan man och kvinna är självklar och fundamental.
Försök i historien att ersätta äktenskapet mellan man och kvinna med andra former, har inte hållit.
Andras ungar är nämligen inte detsamma som mina barn,
det som är allas är ingens, ansvaret uteblir, det drabbar barnen
och försämrar överlevnaden.
Skälet till att staten skall hålla på med äktenskapsfrågor är alltså uppenbar:
ett samhälle dör utan barn: barnen är framtidens vuxna
och de som kommer att vårda oss när vi tackla av.
Inga barn -ingen framtid.
Därför skyddar och främjar de flesta länders lagar äktenskapet.
Men nästan alla famlijer i Sverige startar utan
någon bindande överenskommelse som sambo
(Samboförhållande är f.ö. sällan "samkönade" enligt det politiskt korrekta ordbruket!) -en typ av halvreglerat civiläkteskap, som ger särskilt kvinnan, mindre skydd än vad äktenskap gör! -och därför riskerar att vara en sämre uppväxtmiljö för barnen
-om man nu tror att trygghet är bra för barn?
De homosexuellas kamporganisationer vill ha rätt att hålla bröllop och kalla sig gifta. Detta vill riksdagsmajoriteten och Reinfeldts regering, utom (kd), leverera.
Frågorna: hur kommer det att fungera? vilka följder får ett offentligt främjande av enkönade förhållanden ? har tystnat, inför det oroande perspektivet att verkligheten skall visa sig vara mera "homofob" än önskvärt.
Sedan alla lagar tagits (om de nu gör det) och alla har nickat med, kommer de som lever i "samkönade äktenskap" nog ändå att ha en smygande känsla av att deras äktenskap ändå inte är vad resten av mänskligheten menar med begreppet: och däri kommer de att ha rätt: kamelen är kamel och ingen riksdag i världen kan förvandla den till häst.
Äktenskapslagar finns inte för att göra olika slags famljer glada och få dem att känna sig omtyckta: De finns för att skydda och hjälpa dem som med möda, uppoffringar och slit ser till att det finns framtida människor som arbetar, beslutar och tar hand om oss alla
Nog är det märkligt med denna människo-ombyggande verksamhet hos en borgerlig regering! Det brukar vara en socialistisk idé, att staten skall göra "förbättrade" människor: nazistisk rasmänniska eller "sovjetskij tjelovek" -den sovjetiska supermänniskan (som sedan gjorde mest detta: söp.)
Detta är inte det enda exemplet på statliga påhittade verkligheter:
Enligt migrationsöverdomstolen är det inte inbördeskrig i i Irak!
Försäkringskassan har läkare som aldrig sett dig, men vet att du är frisk, fast den läkare som sett dig, konstaterat att du är sjuk! Det finns flera exempel.
("Om försäkringsläkaren träffade den försäkrade skulle försäkringsläkarens utlåtanden kunna bli föremål för granskning enligt Sjuk och Hälsovårdslagen"!Källa här)
Påhittad verklighet: osanning, helt enkelt.
Osanningar har en del otrevliga egenskaper:
de fungerar inte bra och de gör ofta folk illa...
Är det verkligen detta vi önskar varandra?
Dem vi har ansvar för? Dem vi älskar?
Skall vi bygga vår gemensamma framtid på lögn?
περισσή
är en berömd perissí -som det tillhör teologisk allmänbildning att känna till!
Fråga:
Nå, hur är det med GUD, Kyrkan, Tron och Äktenskapets Mysterion/Sakrament/Hemlighet?
Svar:
Detta är för viktigt för att avhandla i ett trivialinlägg som detta!
Men jag vet, och det vet (eller anar) den intelligenta läsaren också,
att i denna fråga styrs Svenska kyrkan av femtekolonnare från den rådande sekularismen.
Kyrkans och därmed den kristna trons mönster
är givet, och något helt annat än vad nuvarande riksdag och svenskkyrkoreligiösa politiker i kyrkomöten och på andra håll driver. De kan inte ändra kyrkan (Matt 16:18) men de äventyrar och urholkar kraftigt sin kyrkas hela substans. Alla kyrkopolitiker är inte sådana, det skall sägas. det finns undantag. Se ett mycket tydligt och läsvärt exempel här.
-------------------
Fotnot, om perissi:
Fr Robert Taft i den läsvärda "The Evolution of the Byzantine “Divine Liturgy”
"During the procession an antiphonal psalm would be chanted. Upon arrival at the station, the end of the antiphon would be signalled by intoning the Gloria patri that announces the conclusion of antiphonal psalmody in almost every tradition, followed by the final repetition of the antiphon or refrain, called the περισσή or "appendix". Sometimes a variant refrain would be substituted at the perisse."
Tack, Wikipedia för fotot ( public domain) på den "socialistiska hästen"!
fM
lördag 13 september 2008
Hon som kom på plats. (se blogg om augusti nedan!)
Jag behöver bli bättre på att ta bilder, men
hoppas att denna bild förmedlar litet av intrycket!
fredag 12 september 2008
En god resa, frostvarning och INDICTIO
Vi for ner på måndag för att titta till våra (vuxna) döttrar i Sydsverige. Det var bra för oss båda, hustrun och jag. Det blev att uppleva den rara staden Karlshamn på nytt, återuppleva minnen och allmänt så mycket positivt och roligt att vi glömde att det faktiskt var ett sjukbesök! Vi blev nog alla friskare, iallafall jag!
Huset i Rydsgård blir finare för varje dag: Elisabet, rätt romarinna i varje tum, lyfter på ett nästa magiskt sätt, rum efter rum till en ny och fräsch existens; Katarina lyser upp vår omvärld med tusen pigga lösningar som ger mening, färg och klang åt miljöer, evenemang,smått och stort...
Hur har vi fått komma med i så sköna och positiva sammanhang? TACK!
Imorgon, den 14/9 är 1. september efter juliansk kalender
Det betyder: INDIKTION, dvs romerskt, och därmed bysantinskt,
och därmed, som man säger i Mellanöstern, Rom-ortodoxt, kyrkligt nyår.
Gudstjänstböckerna med de fester som firas på ett visst datum (eller åtminstone omkring ett visst datum...) - t.e.x.Kristi födelse- börjar alltså den 1 september, vilket är lätt förvirrande för den oinvigde. Dessa böcker heter på¨grekiska minéon (stavas "menaion") och borde väl heta "månadsbok" eller snarare månadsböcker, eftersom de, förstås, är tolv till antalet: en per månad.
Visst vore det bättre att få börja det nya året i september, sedan värmen lagt sig, och det börja kännas friskt och praktiskt, istället för i det djuptjälna december?
Ett annat tecken på att något nytt börjar nu är att det är frostvarning: rentav varning för -4 grader! det som i England kallas "sträng frost"!
I kvällsljuset lyfte vi in de känsligaste växterna och utanför trycker nu palmer och annat ofrostigt sig tätt intill husväggen till dess frosten (eller Mumindalens Mårra?) gått förbi. Brrrr!
(På morgonen står termometern på +12 och inga spår av någon Mårra.
Så skönt!)
Huset i Rydsgård blir finare för varje dag: Elisabet, rätt romarinna i varje tum, lyfter på ett nästa magiskt sätt, rum efter rum till en ny och fräsch existens; Katarina lyser upp vår omvärld med tusen pigga lösningar som ger mening, färg och klang åt miljöer, evenemang,smått och stort...
Hur har vi fått komma med i så sköna och positiva sammanhang? TACK!
Imorgon, den 14/9 är 1. september efter juliansk kalender
Det betyder: INDIKTION, dvs romerskt, och därmed bysantinskt,
och därmed, som man säger i Mellanöstern, Rom-ortodoxt, kyrkligt nyår.
Gudstjänstböckerna med de fester som firas på ett visst datum (eller åtminstone omkring ett visst datum...) - t.e.x.Kristi födelse- börjar alltså den 1 september, vilket är lätt förvirrande för den oinvigde. Dessa böcker heter på¨grekiska minéon (stavas "menaion") och borde väl heta "månadsbok" eller snarare månadsböcker, eftersom de, förstås, är tolv till antalet: en per månad.
Visst vore det bättre att få börja det nya året i september, sedan värmen lagt sig, och det börja kännas friskt och praktiskt, istället för i det djuptjälna december?
Ett annat tecken på att något nytt börjar nu är att det är frostvarning: rentav varning för -4 grader! det som i England kallas "sträng frost"!
I kvällsljuset lyfte vi in de känsligaste växterna och utanför trycker nu palmer och annat ofrostigt sig tätt intill husväggen till dess frosten (eller Mumindalens Mårra?) gått förbi. Brrrr!
(På morgonen står termometern på +12 och inga spår av någon Mårra.
Så skönt!)
"Lova Herren, frost och köld! Lova Herren, rimfrost och snö!
Lovsjung och upphöj honom i evighet!"
tisdag 26 augusti 2008
Att plantera
Plantera är spännade.
Laddat med symbolik, minnen, äventyr...
Efter många års brinnade intresse för det gröna vet Iris och jag rätt väl,
vilka växter vi söker, och känner igen dem när vi möter dem.
Eller beställer dem av Polo Hildén i Djörkhyttan, Hedemora (rekommenderas!)
eller fyndar på andra smultronställen vi fått med tiden.
Vi bor ju vid slutet av leveransvägarna,
det mesta finns söderut.
Detta gör våra resor till en slags skattjakter i plantskolorna.
Det är ett lotteri! Igår hittade vi en sällsynt och vacker banan-släkting (Musella lasiocarpa) -på Hemköp i Leksand!
I Skivarp, Sydskåne, hittade jag härdiga och vackra körsbärslagrar
(Prunus laurocerasus 'Etna'),
I Flyinge finns en välförsedd plantskola som gett oss den ros
jag tycker är vackrast av alla: Westerland.
Se på bilden!
Tänk: motljus och doften av fruktsallad och liljekonvalj!
Nå, till slut har jag alltså Växten, den som skall planteras, framför mig,
Här ska den stå!
Nu får vi se om det alls går?
Marken kring vårt hus är full av stenar, en del av dem så stora,
att bara en lyftkran kan flytta dem.
Istiden har verkligen jobbat på här!
Vanligen är det inte någon preparerad jord (=ogräsodling) vi har, utan tämligen obruten jord.
Vilket betyder, att det blir mycket brytande när det skall planteras.
Så spaden går ner: klang av småsten, motstånd av sega rötter: hålet skall vara ganska så stort, kanske måste jag vända om marken omkring för att växtmiljön skall bi hyfsad. Sand , torv, gödsel skall till.
Vatten i hålet! Plantan ur krukan!
Här skall du rota dig väl, och växa till skönhet blom och frukt!
Igår, i augustisolen, blev det ett antal avgörande, strategiska planteringar gjorda
Om Gud i sin godhet så tillåter kommer de att ge oss vita, röda och blåa druvor,
en talls djupgröna allt större kontrast till den ljuvligt ljusa smultronschersminen,
buddlejor som sätter purpurbräm och fjärilsglädje på sensommaren
(nej de är inte härdiga i Dalarna. Men det berättar jag inte för dem, så det går bra ändå)
och kaprifoldoft från högsommar till frost.
Levande skönhet! Godhet: liv.
Jag har fått plantera mycket.
Planterat också för en skörd som vi inte får se här.
Jag var präst i "Kungliga Salighetverket" i 18 år, innan det började rasa samman
på allvar över oss, över min älskade Iris och våra barn.
Jag vet inte hur många begravningar jag tjänstgjorde vid.
Jag kan både 1942 års och 1986 års begravningsordningar mer eller mindre utantill: "Vi har samlats här idag, för att ta avsked av NN som i livet stod oss nära. Vi sjunger psalm XX.."
"Härlig är jorden", "Air" av Bach, kö till kistan, Gammal fäbodpsalm.
Numera får jag begrava i ortodoxa kyrkans ordning.
Oj, vilken skillnad!
Jag unnar alla att bli ortodoxa kristna och få bli begravda så!
-också för de sörjandes skull.
Så rakt, så skönt och så både inkännade och tröstande,
som bara 2000 år av Andeburen tradition
kan forma vårt kanske svåraste:
det definitiva avskedet i denna värld.
Jag borde sjunga det för er!
Sången får hjärtat att tina upp, att smälta...
Vid begravningen planteras ett livlöst frö i jorden,
en del av en människa som lämnat oss, och -det är viktigt- det tillhör Gud.
Ur det, säger Tron, skall stå upp en förhärligad människa,
som skall möta sitt ursprung,sin mening och sitt mål.
Det dödliga skall uppslukas av livet.
Vi planterar, Gud ger liv. Och Gud kan detta!
Varje Påsk, varje söndag säger detta:
Dödens makt har brutits, för Kristus har uppstått från de döda.
Allt detta tänker jag på, när jag står med spaden i handen...
Att odla är också att odla sig själv.
Odling, cultura -kultur.
Laddat med symbolik, minnen, äventyr...
Efter många års brinnade intresse för det gröna vet Iris och jag rätt väl,
vilka växter vi söker, och känner igen dem när vi möter dem.
Eller beställer dem av Polo Hildén i Djörkhyttan, Hedemora (rekommenderas!)
eller fyndar på andra smultronställen vi fått med tiden.
Vi bor ju vid slutet av leveransvägarna,
det mesta finns söderut.
Detta gör våra resor till en slags skattjakter i plantskolorna.
Det är ett lotteri! Igår hittade vi en sällsynt och vacker banan-släkting (Musella lasiocarpa) -på Hemköp i Leksand!
I Skivarp, Sydskåne, hittade jag härdiga och vackra körsbärslagrar
(Prunus laurocerasus 'Etna'),
I Flyinge finns en välförsedd plantskola som gett oss den ros
jag tycker är vackrast av alla: Westerland.
Se på bilden!
Tänk: motljus och doften av fruktsallad och liljekonvalj!
Nå, till slut har jag alltså Växten, den som skall planteras, framför mig,
Här ska den stå!
Nu får vi se om det alls går?
Marken kring vårt hus är full av stenar, en del av dem så stora,
att bara en lyftkran kan flytta dem.
Istiden har verkligen jobbat på här!
Vanligen är det inte någon preparerad jord (=ogräsodling) vi har, utan tämligen obruten jord.
Vilket betyder, att det blir mycket brytande när det skall planteras.
Så spaden går ner: klang av småsten, motstånd av sega rötter: hålet skall vara ganska så stort, kanske måste jag vända om marken omkring för att växtmiljön skall bi hyfsad. Sand , torv, gödsel skall till.
Vatten i hålet! Plantan ur krukan!
Här skall du rota dig väl, och växa till skönhet blom och frukt!
Igår, i augustisolen, blev det ett antal avgörande, strategiska planteringar gjorda
Om Gud i sin godhet så tillåter kommer de att ge oss vita, röda och blåa druvor,
en talls djupgröna allt större kontrast till den ljuvligt ljusa smultronschersminen,
buddlejor som sätter purpurbräm och fjärilsglädje på sensommaren
(nej de är inte härdiga i Dalarna. Men det berättar jag inte för dem, så det går bra ändå)
och kaprifoldoft från högsommar till frost.
Levande skönhet! Godhet: liv.
Jag har fått plantera mycket.
Planterat också för en skörd som vi inte får se här.
Jag var präst i "Kungliga Salighetverket" i 18 år, innan det började rasa samman
på allvar över oss, över min älskade Iris och våra barn.
Jag vet inte hur många begravningar jag tjänstgjorde vid.
Jag kan både 1942 års och 1986 års begravningsordningar mer eller mindre utantill: "Vi har samlats här idag, för att ta avsked av NN som i livet stod oss nära. Vi sjunger psalm XX.."
"Härlig är jorden", "Air" av Bach, kö till kistan, Gammal fäbodpsalm.
Numera får jag begrava i ortodoxa kyrkans ordning.
Oj, vilken skillnad!
Jag unnar alla att bli ortodoxa kristna och få bli begravda så!
-också för de sörjandes skull.
Så rakt, så skönt och så både inkännade och tröstande,
som bara 2000 år av Andeburen tradition
kan forma vårt kanske svåraste:
det definitiva avskedet i denna värld.
Jag borde sjunga det för er!
"Helgonens skara har funnit livets källa och Paradisets port.
Må också jag genom bot finna vägen, ty jag är ett förlorat får
Kalla mig, Frälsare och fräls mig!"
"Giv, din tjänare ro med de rättfärdiga.. Behåll dem i din välsignelse..
i din vila, O Herre, där dina heliga vilar giv också din tjänares själ ro!"
"Evigt vare ditt minne, älskade syster, älskade broder!"
Sången får hjärtat att tina upp, att smälta...
Vid begravningen planteras ett livlöst frö i jorden,
en del av en människa som lämnat oss, och -det är viktigt- det tillhör Gud.
Ur det, säger Tron, skall stå upp en förhärligad människa,
som skall möta sitt ursprung,sin mening och sitt mål.
Det dödliga skall uppslukas av livet.
Vi planterar, Gud ger liv. Och Gud kan detta!
Varje Påsk, varje söndag säger detta:
Dödens makt har brutits, för Kristus har uppstått från de döda.
Allt detta tänker jag på, när jag står med spaden i handen...
Att odla är också att odla sig själv.
Odling, cultura -kultur.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Jonas Jonsson har på s. 73, förvirrande, fått för sig att människorna skall rädda Gud (Hegel -> befrielseteologi, väl?) tanken är väl "vadhelst ni gjort mot dessa mina minsta" men såhär kan man inte skruva det - det blir liksom inte mycket till gud att ha, och definitivt inte Abrahams Isaks och Jakobs Gud.
Caroline Krook tror på s. 43, att Herren Jesus inte kunde komma loss från korset om han ville. Evangeliernas vittnesbörd är, att han kunde det, men valde att stanna på korset, för vår skull.
Måste allt svenskkyrkligt numera snubbla i Trons fundamenta? Redaktionskommittén borde ha bevarat drottningen från det där. Frågan kryper på: hade de kompetensen?
Nå vad finns i boken?
Några centrala texter på många språk: bra!
Aronitiska välsignelsen och, framför allt, Fader Vår, finns på de flesta språk av betydelse i Riket och i drottningens personliga historia:
de två svenska, tysk, engelsk, fransk, spansk, brasiliansk portugisisk, finsk, 3 olika samiska, samt på arabiska och syriska.
Den bästa bordsbönen är på tyska, uppges vara från Sachsiska ev. luth. kyrkans psalmbok.
Den är dock äldre än så, och har varit i latinsk säck innan den kom i tysk påse:
det är den klassiska:
"Benedic, Domine, nos et haec tua dona,
quae de tua largitate sumus sumpturi,
per Christum Dominum nostrum"
Välsigna Herre oss, och dessa dina gåvor
som vi, genom din stora godhet, skall förtära;
genom Jesus vår Herre."
Det finns en ekumenisk bredd, mest åt Väst i bönboken .
Ortodoxt material -förutom syriska - har föga direkt genomslag och representeras av en one-liner: Bartimeus' bön i Evangeliet.
Jag förstår denna bönbok som ett försök av drottningen att på ett personligt sätt främja den goda vanan att bedja. Drottningen har denna goda vana sedan barndomen, har funnit att den är bra, och delar gärna med sig till oss alla av denna erfarenhet. Att vägen till personlig fullkomning, förvandlig och evigt liv har med bönen att göra, får man hoppas att går fram genom de bästa bönerna i samlingen.
För vaje bok som säljs går tio kronor till Svenska kyrkans stöd för utsatta barn.
Jag hoppas att hovet har koll på verksamheten, så att detta inte är ännu ett pedofilprojekt i kristliga kläder. (Svenska kyrkan är ju, som bekant, inte vad den varit...)
Kungens naturfotografier är fina, (finns det inga kristna motiv? Kanske svårt att komma åt i tjänsten!) och drottningen är det svårt, att inte tycka om...
Behöver en ortodox kristend enna bönbok?
Svaret blir nog: knappast, annat än som referens.
Den ortodoxa bönetradtionen har sina traditionella uttrycksformer,kraftfulla och tydliga, och ett klart syfte och en väg med bönen: det som inte är tydligt i denna bönboken är mycket tydligt i ortodox tro. Vi ortodoxa är en del av svensk kristenhet, dubbelt så stor som i Finland där ortodoxin är statskyrka jämte det lutherska.
Får man bjuda hennes Majestät, med undersåtar till en upptäcktsfärd österut i kristen tro?
Det kunde bli spännade!