Laddat med symbolik, minnen, äventyr...
Efter många års brinnade intresse för det gröna vet Iris och jag rätt väl,
vilka växter vi söker, och känner igen dem när vi möter dem.
Eller beställer dem av Polo Hildén i Djörkhyttan, Hedemora (rekommenderas!)
eller fyndar på andra smultronställen vi fått med tiden.
Vi bor ju vid slutet av leveransvägarna,
det mesta finns söderut.
Detta gör våra resor till en slags skattjakter i plantskolorna.
Det är ett lotteri! Igår hittade vi en sällsynt och vacker banan-släkting (Musella lasiocarpa) -på Hemköp i Leksand!
I Skivarp, Sydskåne, hittade jag härdiga och vackra körsbärslagrar
(Prunus laurocerasus 'Etna'),
I Flyinge finns en välförsedd plantskola som gett oss den ros
jag tycker är vackrast av alla: Westerland.
Se på bilden!
Tänk: motljus och doften av fruktsallad och liljekonvalj!
Nå, till slut har jag alltså Växten, den som skall planteras, framför mig,
Här ska den stå!
Nu får vi se om det alls går?
Marken kring vårt hus är full av stenar, en del av dem så stora,
att bara en lyftkran kan flytta dem.
Istiden har verkligen jobbat på här!
Vanligen är det inte någon preparerad jord (=ogräsodling) vi har, utan tämligen obruten jord.
Vilket betyder, att det blir mycket brytande när det skall planteras.
Så spaden går ner: klang av småsten, motstånd av sega rötter: hålet skall vara ganska så stort, kanske måste jag vända om marken omkring för att växtmiljön skall bi hyfsad. Sand , torv, gödsel skall till.
Vatten i hålet! Plantan ur krukan!
Här skall du rota dig väl, och växa till skönhet blom och frukt!
Igår, i augustisolen, blev det ett antal avgörande, strategiska planteringar gjorda
Om Gud i sin godhet så tillåter kommer de att ge oss vita, röda och blåa druvor,
en talls djupgröna allt större kontrast till den ljuvligt ljusa smultronschersminen,
buddlejor som sätter purpurbräm och fjärilsglädje på sensommaren
(nej de är inte härdiga i Dalarna. Men det berättar jag inte för dem, så det går bra ändå)
och kaprifoldoft från högsommar till frost.
Levande skönhet! Godhet: liv.
Jag har fått plantera mycket.
Planterat också för en skörd som vi inte får se här.
Jag var präst i "Kungliga Salighetverket" i 18 år, innan det började rasa samman
på allvar över oss, över min älskade Iris och våra barn.
Jag vet inte hur många begravningar jag tjänstgjorde vid.
Jag kan både 1942 års och 1986 års begravningsordningar mer eller mindre utantill: "Vi har samlats här idag, för att ta avsked av NN som i livet stod oss nära. Vi sjunger psalm XX.."
"Härlig är jorden", "Air" av Bach, kö till kistan, Gammal fäbodpsalm.
Numera får jag begrava i ortodoxa kyrkans ordning.
Oj, vilken skillnad!
Jag unnar alla att bli ortodoxa kristna och få bli begravda så!
-också för de sörjandes skull.
Så rakt, så skönt och så både inkännade och tröstande,
som bara 2000 år av Andeburen tradition
kan forma vårt kanske svåraste:
det definitiva avskedet i denna värld.
Jag borde sjunga det för er!
"Helgonens skara har funnit livets källa och Paradisets port.
Må också jag genom bot finna vägen, ty jag är ett förlorat får
Kalla mig, Frälsare och fräls mig!"
"Giv, din tjänare ro med de rättfärdiga.. Behåll dem i din välsignelse..
i din vila, O Herre, där dina heliga vilar giv också din tjänares själ ro!"
"Evigt vare ditt minne, älskade syster, älskade broder!"
Sången får hjärtat att tina upp, att smälta...
Vid begravningen planteras ett livlöst frö i jorden,
en del av en människa som lämnat oss, och -det är viktigt- det tillhör Gud.
Ur det, säger Tron, skall stå upp en förhärligad människa,
som skall möta sitt ursprung,sin mening och sitt mål.
Det dödliga skall uppslukas av livet.
Vi planterar, Gud ger liv. Och Gud kan detta!
Varje Påsk, varje söndag säger detta:
Dödens makt har brutits, för Kristus har uppstått från de döda.
Allt detta tänker jag på, när jag står med spaden i handen...
Att odla är också att odla sig själv.
Odling, cultura -kultur.
