Augusti: Slutet gott, allt gott!

Hur det än gick i de olympiska spelen, och trots ruskigheterna i Kaukasus:

För mig kröner månaden AUGUSTI året!

Gyllene sol! frukter! dofter!
färger! -och en spirande förväntan
inför kommande arbetstermin och nytt kyrkligt år:
-ja, bysantinsk tradition börjar året den första september,
borgerligt och kyrkligt, efter gammal klok romersk sed.

Julevangeliets kejsare har gett månaden namn: Augustus betyder "den upphöjde"
-rätt för denna denna den skönaste och frikostigaste av månader!

Kyrkoåret har en vacker sensommarbukett av fester:
En korsprocession första augusti markerar början på två veckors fasta inför Gudsföderskans högtidliga avsked från världen;
den sjätte upplyser Kristi Förklaring världsalltet!
-En väldig Kristusfest, som strålar in från den Tillkommande världen...
(Johan III var nog klok att importera den till den svenska reformationskyrkan: firas alltjämt, av dem som är kvar, 7. söndagen efter Trefaldighet dvs 8 veckor efter västlig Pingst. -Det finns mycket att säga om det!)
15 augusti händer det:Guds moder Maria lämnar världen, och lyftes in i sin Sons Rike.
En avskedsfest i Uppståndelsens tecken,
en Påsk på hösten, i skimrande himmelsblått!
Vi får vinka av vår himmelska mamma, väl vetande, att
"saints don't die, they just disappear!"
Nu är hon på plats!
Vi möter henne varje gång vi går in i hennes Sons helgedomar:
mor i det himmelska huset, moder för alla, drottning i Guds rike...

"En drottning står på din högra sida, klädd i guld från Ofir" (Psalt 45: 9)

När man kommer in i Lintula klosterkyrka i Finland möter Gudsföderskan, överväldigande, i ljus, ovanför och bakom ikonostasen,
en av de starkaste intryck i den vägen jag fått!

Liknande, men stillsammare i St Savas katedral i Enskede Gård.
Eller när ikonostasportarna öppnas i Helsingfors' Uspenskikatedral, i Nya Valamo klosterkykra och på otaliga andra ställen där hennes anlete skymtar i härlighet, bortom, liksom från Paradiset.

Michael Hällzon skall ha tack för ikonen i kyrkan i Rönnäs,
där hon står, över den "höga platsen" bakom altarbordet,
och håller Sonen, och oss alla, i famnen, sin stora purpurklädnad.

När den ikonen kom på sin plats i somras, var det, som om hela kyrkan andades ut:
Nu, äntligen, är hon på plats!

I förhoppning att vi alla hittar rätt plats...
och ett härligt slut på denna upphöjda månad!
er
f Mikael