Fr. Mikael tänker till...

Hennes Majestäts bönbok

2009-12-02T17:25:00.009+01:00

Har läst igenom Drottning Silvias Bönbok ett par vändor, som kristen, som svensk konstitutionell undersåte, dvs medborgare i kungariket Sverige.
Drottningen och jag är båda kristna, och vad hon gör påverkar faktiskt också min uppgift som präst i en svensk ortodox församling.
Nå vad tyckte jag då?
Mycket är bra! Mycket är "lagom plus", och en del fattas, som nog ine borde fattas: sakrament, tex, som jag trodde ingick i luthersk tro, i alla fall de äldre versioner jag är bekant med.
Sakrament-de heliga Mysterierna, hemligheterna,som de heter på ortodoxt språkbruk , är inte något man behöver ducka för ekumeniskt numera -om det var tanken?
En viss, onödig blekhet känner man av: lite snällt och välanpassat. Kristen tro är (egentligen, verkligen!) inte sådan.

Teologiska misstag finns tyvärr: bäst att ta det med en gång:
Jonas Jonsson har på s. 73, förvirrande, fått för sig att människorna skall rädda Gud (Hegel -> befrielseteologi, väl?) tanken är väl "vadhelst ni gjort mot dessa mina minsta" men såhär kan man inte skruva det - det blir liksom inte mycket till gud att ha, och definitivt inte Abrahams Isaks och Jakobs Gud.
Caroline Krook tror på s. 43, att Herren Jesus inte kunde komma loss från korset om han ville. Evangeliernas vittnesbörd är, att han kunde det, men valde att stanna på korset, för vår skull.
Måste allt svenskkyrkligt numera snubbla i Trons fundamenta? Redaktionskommittén borde ha bevarat drottningen från det där. Frågan kryper på: hade de kompetensen?

Nå vad finns i boken?
Några centrala texter på många språk: bra!
Aronitiska välsignelsen och, framför allt, Fader Vår, finns på de flesta språk av betydelse i Riket och i drottningens personliga historia:
de två svenska, tysk, engelsk, fransk, spansk, brasiliansk portugisisk, finsk, 3 olika samiska, samt på arabiska och syriska.
Den bästa bordsbönen är på tyska, uppges vara från Sachsiska ev. luth. kyrkans psalmbok.
Den är dock äldre än så, och har varit i latinsk säck innan den kom i tysk påse:
det är den klassiska:

"Benedic, Domine, nos et haec tua dona,
quae de tua largitate sumus sumpturi,
per Christum Dominum nostrum"

Välsigna Herre oss, och dessa dina gåvor
som vi, genom din stora godhet, skall förtära;
genom Jesus vår Herre."

Det finns en ekumenisk bredd, mest åt Väst i bönboken .
Ortodoxt material -förutom syriska - har föga direkt genomslag och representeras av en one-liner: Bartimeus' bön i Evangeliet.
Jag förstår denna bönbok som ett försök av drottningen att på ett personligt sätt främja den goda vanan att bedja. Drottningen har denna goda vana sedan barndomen, har funnit att den är bra, och delar gärna med sig till oss alla av denna erfarenhet. Att vägen till personlig fullkomning, förvandlig och evigt liv har med bönen att göra, får man hoppas att går fram genom de bästa bönerna i samlingen.
För vaje bok som säljs går tio kronor till Svenska kyrkans stöd för utsatta barn.
Jag hoppas att hovet har koll på verksamheten, så att detta inte är ännu ett pedofilprojekt i kristliga kläder. (Svenska kyrkan är ju, som bekant, inte vad den varit...)
Kungens naturfotografier är fina, (finns det inga kristna motiv? Kanske svårt att komma åt i tjänsten!) och drottningen är det svårt, att inte tycka om...
Behöver en ortodox kristend enna bönbok?
Svaret blir nog: knappast, annat än som referens.
Den ortodoxa bönetradtionen har sina traditionella uttrycksformer,kraftfulla och tydliga, och ett klart syfte och en väg med bönen: det som inte är tydligt i denna bönboken är mycket tydligt i ortodox tro. Vi ortodoxa är en del av svensk kristenhet, dubbelt så stor som i Finland där ortodoxin är statskyrka jämte det lutherska.
Får man bjuda hennes Majestät, med undersåtar till en upptäcktsfärd österut i kristen tro?
Det kunde bli spännade!

Undervisning I Tro -eller OM religion?

2009-07-22T00:41:00.005+02:00

Finlands Radios hemsida berättar att Finlands utblidningsminister, Henna Virkkunen, vill att skolorna skall undervisa OM religion och religioner i Finlands skolor, istället för att undervisa I religion.
HÄR är artikeln. Hon vill alltså, att man i Finland skall göra om den dumhet man begick i Sverige för nu länge sedan, när barn i skolan plötsligen fick sin religionstillhörighet beskriven som något främmande och exotiskt, en åtgärd som med säkerhet gav sekulariseringen en rejäl knuff framåt.
Skolorna startades en gång av kyrkorna som ett led i deras dopundervisning.
Sverige -med Finland -var ett lutherskt land och man var noga med enheten i tron. Skolutblidningen förmedlade detta, tillsammans med vad som lärdes in hemma och i konfirmationsundervisningen -efterhand en slags intensiv-duvning i ämnet.
Vad man skulle lära sig, var den tro som man tillhör.
Barnen skulle lära sig vad det innebär att vara luthersk kristen och leva som en sådan.
Senare skolformer i Sverige luckrade och relativiserade detta; hur den finländska historien ser ut kan jag inte i detalj. Men jag noterar att man erbjuder ortodoxa barn ortodox undervisning I ortodox kristendom, dvs "Såhär tror jag och lever jag som ortodox kristen" och samma sak förmodar jag att i princip borde gälla på lutherskt håll, dit den överväldigande majoriteten i Finland hör.
För kyrkorna kan det omöjligt vara första prioritet att lära ut OM alla de religioner, normsystem och kollektiva vidskepelser som uppfyller världen och kallas "religion".
Kyrkorna har intresse av att deras folk lär sig sin kyrkas tro.
I Sverige visar det sig ju tydligt nu, om inte förr, sig att Svenska kyrkan inte klarade sig utan den skoludervisning, som sakta gled den ur händerna under 1900-talets gång: konfirmationsundervisningen räckte inte, och hemmen blev efterhand i allmänhet sekulariserade, de med.
Finland har mött andra utmaningar och de har inte gynnat den "vackert-väder agnosticism" som Sverige, med sin långa fred har kunnat ha.
Finland är alltså inte lika sekulariserat som Sverige-men det är dock ett sekulariserat land och om inte landets etablerade kyrkor sköter sina kort rätt, är isynnerhet den lutherska kyrkan i längden illa ute.
Varför jag skriver om detta här, att jag främst hoppas, mina ortodoxa bröder och systrar i Finland inte låter lura sig med i Virkkunens exotiserande och främmandegörande förslag om religionsundervisning. Den tjänar ingen på.
Undervisning Om något, är något helt annat än undervisning I något!
Vad de arma lutheranerna beträffar, så måste de ha betydligt mer aktiv hållning, om inte det sista av en en gång stark gemensam övertygelse skall försvinna helt och hållet!

d

Efter vinter och vår kom sommaren

2009-06-03T13:46:00.002+02:00

och jag blickar tacksamt tillbaka på en fanatstiskt vacker och människovänlig vår, en Påsksäsong utöver det vanliga, över så mycket gott.
Sverige har fått vå nya ortodoxa biskopar, biskop Macarie, folbildare från Rumänien och Anba Abakir från Egypten, koptisk-ortodoxa kyrkan. Vi fått två nya stora ortodoxa kyrkor invigda: i Södertälje och Göteborg (Kortedala Vårfrukyrka har blivit Stefan Detjanskis kyrka och Hel. Jakob av Nisibis' katedral är nu den andra syrisk-ortodoxa jättekyrkan i Södertälje) En tredje, rumänsk-ortodox, har påbörjats söder om Stockholm, och mera lär vara på väg.
Vintern var snäll mot växtligheten och bidrog till att våren blev så ljuvlig som den blev.
****FÖR TREDJE ÅRET I FÖLJD BLEV BJÖRKARNA GRÖNA REDAN I APRIL!****
Med så många märkliga positiva händelser-och då finns det ännu många fler att berätta om- så skall vi väl klara oss igenom det finansiella världseländet på något sätt.

PÅHITTADE VERKLIGHETER-

2008-11-09T22:08:00.030+01:00

Från forna Sovjetunionen finns en historia om mannen som fick syn på en kamel och utbrast:
"Har ni sett vad socialismen har gjort med hästen!?"

Historien tittade fram ur minnet när jag hör radion prata om "könsneutrala äktenskap".
Får jag bjuda er på en matneutral måltid, köra er hjulneutrala bil och och kamma er hårneutrala skalp?
Iris och jag lever i ett o-samkönat äktenskap sedan trettio år och skulle inte ha någon som helst lust att ingå något könsneutralt äktenskap med varandra.

"Samkönat" är, förstås, ytterligare en manipulation:
Stavelsen "sam-" betyder inte "samma" dvs "av samma sort" det betyder "att höra/vara samman", som i, samkönad blomma: den är tvåkönad, inte enkönad!
Riksdagens politiska majoritet, påhejad av media, har alltså fått för sig att de skall omdefiniera vad ett äktenskap är.
Tydligen tror de sig kunna detta.
Om man, som Täppas Fogelberg gjorde i "Ring P1 ", tycker, att "äktenskapet är en krydda" så kan man ju både ha och mista, fixa till och leka runt med begreppet

Äktenskapet som man och kvinnna förenade i säng och bostad, med barn som normalkonsekvens är inget någon stat eller regering har uppfunnit, och det är sannerligen "mat", verkligen inte bara "krydda"!
Äktenskap har funnits långt, långt, innan människan började hitta på stater och regeringar.
På många platser finns alltjämt ingendera i funktion(tänk: Somalia, Kongo),
...medan gemenskapen mellan man och kvinna är självklar och fundamental.

Försök i historien att ersätta äktenskapet mellan man och kvinna med andra former, har inte hållit.
Andras ungar är nämligen inte detsamma som mina barn,
det som är allas är ingens, ansvaret uteblir, det drabbar barnen
och försämrar överlevnaden.
Skälet till att staten skall hålla på med äktenskapsfrågor är alltså uppenbar:
ett samhälle dör utan barn: barnen är framtidens vuxna
och de som kommer att vårda oss när vi tackla av.
Inga barn -ingen framtid.
Därför skyddar och främjar de flesta länders lagar äktenskapet.

Men nästan alla famlijer i Sverige startar utan
någon bindande överenskommelse som sambo
(Samboförhållande är f.ö. sällan "samkönade" enligt det politiskt korrekta ordbruket!) -en typ av halvreglerat civiläkteskap, som ger särskilt kvinnan, mindre skydd än vad äktenskap gör! -och därför riskerar att vara en sämre uppväxtmiljö för barnen
-om man nu tror att trygghet är bra för barn?

De homosexuellas kamporganisationer vill ha rätt att hålla bröllop och kalla sig gifta. Detta vill riksdagsmajoriteten och Reinfeldts regering, utom (kd), leverera.

Frågorna: hur kommer det att fungera? vilka följder får ett offentligt främjande av enkönade förhållanden ? har tystnat, inför det oroande perspektivet att verkligheten skall visa sig vara mera "homofob" än önskvärt.

Sedan alla lagar tagits (om de nu gör det) och alla har nickat med, kommer de som lever i "samkönade äktenskap" nog ändå att ha en smygande känsla av att deras äktenskap ändå inte är vad resten av mänskligheten menar med begreppet: och däri kommer de att ha rätt: kamelen är kamel och ingen riksdag i världen kan förvandla den till häst.

Äktenskapslagar finns inte för att göra olika slags famljer glada och få dem att känna sig omtyckta: De finns för att skydda och hjälpa dem som med möda, uppoffringar och slit ser till att det finns framtida människor som arbetar, beslutar och tar hand om oss alla

Nog är det märkligt med denna människo-ombyggande verksamhet hos en borgerlig regering! Det brukar vara en socialistisk idé, att staten skall göra "förbättrade" människor: nazistisk rasmänniska eller "sovjetskij tjelovek" -den sovjetiska supermänniskan (som sedan gjorde mest detta: söp.)
Detta är inte det enda exemplet på statliga påhittade verkligheter:
Enligt migrationsöverdomstolen är det inte inbördeskrig i i Irak!
Försäkringskassan har läkare som aldrig sett dig, men vet att du är frisk, fast den läkare som sett dig, konstaterat att du är sjuk! Det finns flera exempel.
("Om försäkringsläkaren träffade den försäkrade skulle försäkringsläkarens utlåtanden kunna bli föremål för granskning enligt Sjuk och Hälsovårdslagen"!Källa här)

Påhittad verklighet: osanning, helt enkelt.

Osanningar har en del otrevliga egenskaper:
de fungerar inte bra och de gör ofta folk illa...
Är det verkligen detta vi önskar varandra?
Dem vi har ansvar för? Dem vi älskar?
Skall vi bygga vår gemensamma framtid på lögn?

περισσή

Perissé eller perissí, är i bysantinsk gudstjänst den avslutande refrängen i en hymn (Se fotnot) Hymnen Monogenís: O Du Enfödde Son och Guds Ord..
är en berömd perissí -som det tillhör teologisk allmänbildning att känna till!

Fråga:
Nå, hur är det med GUD, Kyrkan, Tron och Äktenskapets Mysterion/Sakrament/Hemlighet?
Svar:
Detta är för viktigt för att avhandla i ett trivialinlägg som detta!
Men jag vet, och det vet (eller anar) den intelligenta läsaren också,
att i denna fråga styrs Svenska kyrkan av femtekolonnare från den rådande sekularismen.
Kyrkans och därmed den kristna trons mönster
är givet, och något helt annat än vad nuvarande riksdag och svenskkyrkoreligiösa politiker i kyrkomöten och på andra håll driver. De kan inte ändra kyrkan (Matt 16:18) men de äventyrar och urholkar kraftigt sin kyrkas hela substans. Alla kyrkopolitiker är inte sådana, det skall sägas. det finns undantag. Se ett mycket tydligt och läsvärt exempel här.
-------------------

Fotnot, om perissi:
Fr Robert Taft i den läsvärda "The Evolution of the Byzantine “Divine Liturgy”

"During the procession an antiphonal psalm would be chanted. Upon arrival at the station, the end of the antiphon would be signalled by intoning the Gloria patri that announces the conclusion of antiphonal psalmody in almost every tradition, followed by the final repetition of the antiphon or refrain, called the περισσή or "appendix". Sometimes a variant refrain would be substituted at the perisse."

Tack, Wikipedia för fotot ( public domain) på den "socialistiska hästen"!
fM

Hon som kom på plats. (se blogg om augusti nedan!)

2008-09-13T14:52:00.006+02:00

Jag behöver bli bättre på att ta bilder, men
hoppas att denna bild förmedlar litet av intrycket!

En god resa, frostvarning och INDICTIO

2008-09-12T22:02:00.015+02:00

Vi for ner på måndag för att titta till våra (vuxna) döttrar i Sydsverige. Det var bra för oss båda, hustrun och jag. Det blev att uppleva den rara staden Karlshamn på nytt, återuppleva minnen och allmänt så mycket positivt och roligt att vi glömde att det faktiskt var ett sjukbesök! Vi blev nog alla friskare, iallafall jag!

Huset i Rydsgård blir finare för varje dag: Elisabet, rätt romarinna i varje tum, lyfter på ett nästa magiskt sätt, rum efter rum till en ny och fräsch existens; Katarina lyser upp vår omvärld med tusen pigga lösningar som ger mening, färg och klang åt miljöer, evenemang,smått och stort...
Hur har vi fått komma med i så sköna och positiva sammanhang? TACK!

Imorgon, den 14/9 är 1. september efter juliansk kalender
Det betyder: INDIKTION, dvs romerskt, och därmed bysantinskt,
och därmed, som man säger i Mellanöstern, Rom-ortodoxt, kyrkligt nyår.
Gudstjänstböckerna med de fester som firas på ett visst datum (eller åtminstone omkring ett visst datum...) - t.e.x.Kristi födelse- börjar alltså den 1 september, vilket är lätt förvirrande för den oinvigde. Dessa böcker heter på¨grekiska minéon (stavas "menaion") och borde väl heta "månadsbok" eller snarare månadsböcker, eftersom de, förstås, är tolv till antalet: en per månad.
Visst vore det bättre att få börja det nya året i september, sedan värmen lagt sig, och det börja kännas friskt och praktiskt, istället för i det djuptjälna december?

Ett annat tecken på att något nytt börjar nu är att det är frostvarning: rentav varning för -4 grader! det som i England kallas "sträng frost"!
I kvällsljuset lyfte vi in de känsligaste växterna och utanför trycker nu palmer och annat ofrostigt sig tätt intill husväggen till dess frosten (eller Mumindalens Mårra?) gått förbi. Brrrr!
(På morgonen står termometern på +12 och inga spår av någon Mårra.
Så skönt!)

"Lova Herren, frost och köld! Lova Herren, rimfrost och snö!
Lovsjung och upphöj honom i evighet!"

Att plantera

2008-08-26T11:07:00.012+02:00

Plantera är spännade.
Laddat med symbolik, minnen, äventyr...

Efter många års brinnade intresse för det gröna vet Iris och jag rätt väl,
vilka växter vi söker, och känner igen dem när vi möter dem.
Eller beställer dem av Polo Hildén i Djörkhyttan, Hedemora (rekommenderas!)
eller fyndar på andra smultronställen vi fått med tiden.

Vi bor ju vid slutet av leveransvägarna,
det mesta finns söderut.
Detta gör våra resor till en slags skattjakter i plantskolorna.

Det är ett lotteri! Igår hittade vi en sällsynt och vacker banan-släkting (Musella lasiocarpa) -på Hemköp i Leksand!

I Skivarp, Sydskåne, hittade jag härdiga och vackra körsbärslagrar
(Prunus laurocerasus 'Etna'),

I Flyinge finns en välförsedd plantskola som gett oss den ros
jag tycker är vackrast av alla: Westerland.
Se på bilden!

Tänk: motljus och doften av fruktsallad och liljekonvalj!

Nå, till slut har jag alltså Växten, den som skall planteras, framför mig,
Här ska den stå!
Nu får vi se om det alls går?

Marken kring vårt hus är full av stenar, en del av dem så stora,
att bara en lyftkran kan flytta dem.
Istiden har verkligen jobbat på här!
Vanligen är det inte någon preparerad jord (=ogräsodling) vi har, utan tämligen obruten jord.
Vilket betyder, att det blir mycket brytande när det skall planteras.
Så spaden går ner: klang av småsten, motstånd av sega rötter: hålet skall vara ganska så stort, kanske måste jag vända om marken omkring för att växtmiljön skall bi hyfsad. Sand , torv, gödsel skall till.
Vatten i hålet! Plantan ur krukan!
Här skall du rota dig väl, och växa till skönhet blom och frukt!

Igår, i augustisolen, blev det ett antal avgörande, strategiska planteringar gjorda
Om Gud i sin godhet så tillåter kommer de att ge oss vita, röda och blåa druvor,
en talls djupgröna allt större kontrast till den ljuvligt ljusa smultronschersminen,
buddlejor som sätter purpurbräm och fjärilsglädje på sensommaren
(nej de är inte härdiga i Dalarna. Men det berättar jag inte för dem, så det går bra ändå)
och kaprifoldoft från högsommar till frost.
Levande skönhet! Godhet: liv.

Jag har fått plantera mycket.
Planterat också för en skörd som vi inte får se här.
Jag var präst i "Kungliga Salighetverket" i 18 år, innan det började rasa samman
på allvar över oss, över min älskade Iris och våra barn.

Jag vet inte hur många begravningar jag tjänstgjorde vid.
Jag kan både 1942 års och 1986 års begravningsordningar mer eller mindre utantill: "Vi har samlats här idag, för att ta avsked av NN som i livet stod oss nära. Vi sjunger psalm XX.."
"Härlig är jorden", "Air" av Bach, kö till kistan, Gammal fäbodpsalm.

Numera får jag begrava i ortodoxa kyrkans ordning.

Oj, vilken skillnad!

Jag unnar alla att bli ortodoxa kristna och få bli begravda så!
-också för de sörjandes skull.
Så rakt, så skönt och så både inkännade och tröstande,
som bara 2000 år av Andeburen tradition
kan forma vårt kanske svåraste:
det definitiva avskedet i denna värld.

Jag borde sjunga det för er!

"Helgonens skara har funnit livets källa och Paradisets port.
Må också jag genom bot finna vägen, ty jag är ett förlorat får
Kalla mig, Frälsare och fräls mig!"

"Giv, din tjänare ro med de rättfärdiga.. Behåll dem i din välsignelse..
i din vila, O Herre, där dina heliga vilar giv också din tjänares själ ro!"

"Evigt vare ditt minne, älskade syster, älskade broder!"

Sången får hjärtat att tina upp, att smälta...

Vid begravningen planteras ett livlöst frö i jorden,
en del av en människa som lämnat oss, och -det är viktigt- det tillhör Gud.
Ur det, säger Tron, skall stå upp en förhärligad människa,
som skall möta sitt ursprung,sin mening och sitt mål.
Det dödliga skall uppslukas av livet.
Vi planterar, Gud ger liv. Och Gud kan detta!

Varje Påsk, varje söndag säger detta:

Dödens makt har brutits, för Kristus har uppstått från de döda.

Allt detta tänker jag på, när jag står med spaden i handen...
Att odla är också att odla sig själv.

Odling, cultura -kultur.

Augusti: Slutet gott, allt gott!

2008-08-24T12:47:00.008+02:00

Hur det än gick i de olympiska spelen, och trots ruskigheterna i Kaukasus:

För mig kröner månaden AUGUSTI året!

Gyllene sol! frukter! dofter!
färger! -och en spirande förväntan
inför kommande arbetstermin och nytt kyrkligt år:
-ja, bysantinsk tradition börjar året den första september,
borgerligt och kyrkligt, efter gammal klok romersk sed.

Julevangeliets kejsare har gett månaden namn: Augustus betyder "den upphöjde"
-rätt för denna denna den skönaste och frikostigaste av månader!

Kyrkoåret har en vacker sensommarbukett av fester:
En korsprocession första augusti markerar början på två veckors fasta inför Gudsföderskans högtidliga avsked från världen;
den sjätte upplyser Kristi Förklaring världsalltet!
-En väldig Kristusfest, som strålar in från den Tillkommande världen...
(Johan III var nog klok att importera den till den svenska reformationskyrkan: firas alltjämt, av dem som är kvar, 7. söndagen efter Trefaldighet dvs 8 veckor efter västlig Pingst. -Det finns mycket att säga om det!)
15 augusti händer det:Guds moder Maria lämnar världen, och lyftes in i sin Sons Rike.
En avskedsfest i Uppståndelsens tecken,
en Påsk på hösten, i skimrande himmelsblått!
Vi får vinka av vår himmelska mamma, väl vetande, att
"saints don't die, they just disappear!"
Nu är hon på plats!
Vi möter henne varje gång vi går in i hennes Sons helgedomar:
mor i det himmelska huset, moder för alla, drottning i Guds rike...

"En drottning står på din högra sida, klädd i guld från Ofir" (Psalt 45: 9)

När man kommer in i Lintula klosterkyrka i Finland möter Gudsföderskan, överväldigande, i ljus, ovanför och bakom ikonostasen,
en av de starkaste intryck i den vägen jag fått!

Liknande, men stillsammare i St Savas katedral i Enskede Gård.
Eller när ikonostasportarna öppnas i Helsingfors' Uspenskikatedral, i Nya Valamo klosterkykra och på otaliga andra ställen där hennes anlete skymtar i härlighet, bortom, liksom från Paradiset.

Michael Hällzon skall ha tack för ikonen i kyrkan i Rönnäs,
där hon står, över den "höga platsen" bakom altarbordet,
och håller Sonen, och oss alla, i famnen, sin stora purpurklädnad.

När den ikonen kom på sin plats i somras, var det, som om hela kyrkan andades ut:
Nu, äntligen, är hon på plats!

I förhoppning att vi alla hittar rätt plats...
och ett härligt slut på denna upphöjda månad!
er
f Mikael

Åter inwebbad!

2008-08-23T21:38:00.009+02:00

Nu har jag återerövrat inloggingen och den kan börja röra sig på nytt.
Först vill jag tipsa om en bildad och originell biskopsbloggare ( jo faktiskt) som alltid är stimulerande att läsa, nämligen den pensionerade ortodoxe biskopen av Sendai, Japan: Seraphim Sigrist. (Han skall inte förväxlas med ärkebiskop Seraphim (Storheim) av Ottawa, som förtjänar en egen avhandling!) Biskop Seraphim av Sendai, alltså bor numera i USA men har mycket spännade för sig, bl.a minnet av fader Alexander Men i Ryssland. Här får man inblickar i USAs kulturliv, varför zoodiaken är baklänges på Grand Central Station i New York och mycket annat, himmelsk och mänskligt, i kul blanding!
Läs HÄR, och bli newyorkiskt allmänbildad på kuppen!

Beskärning

2008-03-27T00:56:00.004+01:00

hör till våren.
Och våren är ju här, mer eller mindre, troligen mer fr.o.m lördag.
Själv är jag beskuren av en förkylning som blommar nu, och alltså hör till "de riktigt tidiga vårblommorna" som det brukar heta...
Jag har vidare beskurit bort mitt ansvar för ett litet spirande bokförlag, eftersom små spirande bokförlag kräver spirande heltidsdirektörer, av vilka jag inte var en.
Vidare har beskurit min matchvikt med två kilo, vilket är en för mina förhållanden STOR bedrift, som jag inte genast tänker fira med pizza och cheesecake.
Det, i sin tur, beror på att vi inte har firat Påsk ännu: vi ortodoxa envisas med att de judiske skall ha firat sin först. Så det blir Påsk först den 27 april, och vi har gott om tid kvar på den mäktiga tid som heter Stora Fastan.
Så det är beskärning som gäller.
Beskärning skall göras när det inte är för kallt (över minus fem),
säger den trädvise sävsjöingen i Skäggetorp.
Det räcker med att man blir förkortad, man skall inte behöva frysa samtidigt.
Vidare skall ett välbeskuret fruktträd vara så beskaffat att man kan kasta en hatt genom dess krona utan att den fastnar.
Det kräver anledning att kasta hatten i vädret.
Och det finns!
"Barmhärtig och nådig är Herren, långmodig och stor i mildhet!
Lova Herren min själ!"
f Mikael

Jul igen!

2008-01-09T01:21:00.000+01:00

Ja, nu blev det jul igen: juliansk jul, vill säga. Det blev en liturgi på måndag förmiddag: möte med många rara människor, ett intensivt teologiskt tänkeri för min egen del (inkarnationen! konsekvenser! konsekvenser!), tjusiga östeuropeiska julsånger ("Nebo i zemlja" mfl.) och hymner (julkontakiet "på bulgarisk sångsätt" mfl) samt egyptisk julmiddag hos en förtjusande koptisk familj i Södertälje, komplett med Faraos exklusiva grönsakssoppa, (Gott och värdigt Farao!)-Det är så befriande att umgås med människor som är glada över vad Gud har gjort för oss!
Vi kom hem klockan tio på kvällen. Himlen var persikofärgad i mörkret och snön knarrade när vi gick ner i trädgården: premiär!
Idag tog vi det mycket lugnt -fram till kl 14 då ett energiskov överföll oss, en långkokskyckling doftade allt ljuvligare, samtal med familjen och en utröjning ur mitt ständigt stökiga sovrum som resulterade i att jag nu nästan tror mig bo på hotell!
Var kom den kraften ifrån, mitt i polarnatten?
Mötet med det himmelska lyfter förunderligt.

I väntan på att också det yttre ljuset skall lysa fram,
önskar jag alla läsare ett välsignat 2008!

ORTODOX JUL I HELSINGFORS

2007-12-25T18:34:00.000+01:00

Vi hör till en församling som följer juliansk kalender. Det betyder att alla datum kommer 13 dagar senare än i den vanliga kalendern. Och det betyder att vi ofta kan fira helger två gånger: en gång med lediga familjemedlemmar och en gång till, med församlingen.
Det är förstås en inte helt perfekt ordning, men den har sina fördelar.
i år har större delenav familjen firat Kristi födelse i Helsingfors och i en mycket älskad kyrka: Hel. Herman av Alaskas kyrka, bakom köpcentrumet i Hagalund/Tapiola. Det är alltid en stark upplevelse: folket är talrikt och, som en försmak av den himmelska härligheten, från alla stammar folk folkslag och tungomål. Och det är gudstjänsten också. Tillochmed på svenska!
Kyrkan är en upplevelse i sig, och egentligen väl så mycket värd ett besök som den stora Marie Avsomnande/Uspenski-katedralen nere i hamnen. Ett stort ljust försmlingshem, där Alaskas andlige fader, den helige munken Herman (han var munk på Valamo innan han drog ut till Alaska och byggde en ortodox kristenhet där, som står sig till idag)ser på en med intensiva ögon och Herrens dop skildras i jätteformat ovanför dopbrunnen, på andra sidan porten till en underbar blå och guldskimrande helgedom, där frälsningshistorien frinns avmålad från urtiden och fram till Andra Världskriget (hel Maria (Skobtsova)av Paris och Ravensbrück) och Herrens återkomst, i djupa, varma och levande färger som kan kännas himmelsa och mycket nära. Målaren Alexander Wikström har inspirerats av traditionen från Sydserbiens berömda medeltida kyrkor (De som nu utplånas i raskt takt av kosovariska frihetshjältar), särskilt Decani-klostret, i utförande och färgval. Influenser från Etiopien, Grekland, Rumänien och Ryssland blandas med det nordiska finska till en unik harmoni. Kom till gudstjänsterna -det finns många att välja på!(se länken ovan) och upplev en i alla avseenden levande kyrka!

EVIG ÅMINNELSE, FADER IGNATIOS!

2007-12-07T22:55:00.000+01:00

I torsdags morse ringde en av familjens nära vänner och berättade,
att fader Ignatios lämnat denna världen.
Det var inte oväntat: vi visste att han var svårt sjuk,
och att överlevnadschanserna var små.

Iris och jag var rätt tysta hela den dagen.
Det var som om tiden stannat och tagit av sig hatten.

Vi är båda skyldiga fader Ignatios och Karin så mycket tack.
När Svenska kyrkan blev omöjlig t.o.m. för oss
och dess rasande murar föll över oss och gjorde oss illa,
tog fader Ignatios och Karin hand om oss,
öppnade sitt hem för oss , matade oss lugnade oss, skojade med oss
och såg till att vi kom hem ordentligt efter sent glömda söndagskvällar.

De var uppmuntrande och frejdiga, öppnade nya perspektiv och gav oss en bättre kyrka: den riktiga!
De övade in oss i den heliga Liturgin, de gav oss ortodox historia, samband, kultur och mylla att växa i.
Under några korta år, 1998-2001 gjorde vi i deras sällskap erfarenheter och minnen
motsvarande lika många årtionden.

Egentligen hade de redan gjort huvuddelen av sitt livsverk: vi kom in i aftonsolen.
De hade arbetat mycket intensivt, åstadkommit en hel samling av kyrkliga handböcker som vi alltjämt använder, och hjälpt många människor att hitta till Tron.
F Ignatios hade en rejäl diabetes och hjärtoperationer bakom sig redan.
Karin sa ibland att hon kände sig trött...

Karin förde ändå med stadig hand in min Iris i den ortodoxa kyrkosångens hemligheter:
de blev mycket goda vänner och Karin var självskriven gudmor åt Iris, då hon fullbordade sin kyrkotillhörighet med Myrrasmörjelsen, på Ortodoxins söndag -passande nog!-år 2001.
Men då hade det redan hänt allvarliga saker.

Det hände en vacker sak:
biskop Dositej kom och gjorde fader Ignatios till stavrofor-protojerej("korsbärande förste präst") ungefär den finaste utmärkelse
en församlingspräst kan få i det serbiska patriarkat vi tillhör.
Det firades med stor högtidlighet och glädje i sensommarvärmen.
Vi talade skämtsamt om "fader Ignatii korsfästelse", men kanske låg det redan en ton av oro i detta:
en aning om att vägen kanske höll på att mörkna.

I november 2000 blev matusjka Karin svårt sjuk.
En hjärnblödning, precis invid en av de viktigaste nervcentra vi har,
handikappade henne svårt och lyfte henne gradvis allt närmare gränsen
mellan denna världen och den andra.
Hon var mycket medveten om detta.
Fader Ignatios kämpade tappert och vänner gjorde vad de kunde
för att hjälpa dem.
Det var en svår tid.

Så kom fnurrorna och konflikterna, som slet hårt på oss alla.
Fader Ignatios hade sin agenda för församlingen.
Jag förstod den inte då, jag förstår den fortfarande inte.
Det jag förstod av den, ställde jag inte upp på.
Församlingen ställde heller inte upp och det, ärligt talat
-och förlåt, f. Ignatios!- med all rätt.
Kampen i Svenska kyrkan hade gjort mig benhård på att bevara min kristna integritet
och att inte köpa lösningar på andras ord.
Men fader Ignatios tyckte att jag inte ställde upp, att jag svek.

Nu blev våra relationer drastiskt sämre.
Jag envisades att hålla dem uppe, på något sätt; men det var knappt att det gick.
Småningom lossnade det litet;
när Karin slutligen steg över till den sida, där hennes gamle förtrogne,
profeten Elia bor,("folk måtte tro jag är tokig, som umgår med en flera tusen år gammal profet!")
och Ignatios storartat tog alla i famnen efter hennes begravning,
började det töa, försiktigt.
Vi återfick aldrig den otvungenhet och glada kamratskap vi haft tidigare,
men fader Ignatios fanns någonstans i bakgrunden och Iris och jag visste,
att han nog var vår vän på något sätt ändå. Våra döttrar fick fira jul med honom
hos goda vänner och har glada minnen av det hela.

Oväntat dök han upp på min prästvigning, en snöstormande januaridag 2006
och deltog med liv och lust.
Det var inte svårt att se, att tiden tagit hårt på honom.

Vi möttes några gånger till, jag ringde några gånger,
och i höstas fick vi veta att han var sjuk, och han bekräftade dämpat,
att det var så, och att han inte såg fram mot den kommande behandlingen.

-En slutreflexion får föra över, från det som varit
till det som är, och det kommande.

Jag vet var fader Ignatios' plats var: framför altarbordet, Tronen,
där Lammet tronar, både synligt och osynligt, i Eukaristin.
Jag tror att detta är hans förblivande plats.

I detta skymtar den kristna hemligheten fram:
egentligen finns det ingen död längre. Det bara ser så ut...

I evangelierna säger Herren programmatiskt, att döda människor sover.
Där Lammet är, är finns ingen död, han har brutit dödens makt.
Kristna som lever i Den de tror på, kan inte dö, bara försvinna,
-och det bara från denna sidan. Karin påminde om, att väggen emellan är tunn.
Därför är det kristet språkbruk att säga, att människor har "insomnat".
Det är egentligen inte en förskönande omskrivning, utan ett Påsk-baserat faktum:
Såsom i Adam alla dör, så skall i Kristus alla uppstå.
1 Kor. 15:22
Till dess säger jag, som i vår underbara kyrkas böner,
dem som du, vördade och käre fader, lärde oss bruka:

Evig åminnelse, du vår vördade, avhållne fader och vän!
Evig åminnelse!

Rekommenderad läsning i detta ämne, för den engelskkunnige:
http://www.metropolit-anthony.orc.ru/eng/eng_06.htm

Bokhandeln i Leksand kan!

2007-11-17T01:22:00.000+01:00

-det som bokhandarna i Uppsala tydligen inte kan,
nämligen att ta fram studielitteratur.
Böcker, alltså.

Idag skall jag ogenerat göra både reklam och antirekam.
Hedras de som hedras bör, (numera också Leksands IF...)
Och tvärtom.

Jag har en dotter som studerar i ett mellansvenskt universitet,
ämnet är tydligt lågbudgeterat, föreläsningar har mest förekommit i fåtal
eller ental, och nonchalansen mot eleverna är i mina ögon rätt tydlig, enstaka kämpande själar undantagna
(Vilket inte är menat som allmänt skyddsrum för de andra..)
Till detta hör, att man lämnar ut litteraturlistor (och lämnar tillbaka prov) alldeles för sent, och med böcker som är svåra eller omöjliga att få tag på.
Kanske skall detektivsinnet sporras ? Eller skall studenterna "härdas"?
Saken blir inte bättre av, att stadens bokhandlar är ointresserade ("det är för få som köper den" -tydligen säljer man bara akademiska kioskvältare?) eller, i bästa fall artiga (Studentbokhandeln får därmed en miniatyrros) -men är oförmögna att ta fram den. (Amazon.com är faktiskt inte alltid den möjliga löningen)
Då ringer man till till Lundells bokhandel i Leksand där Göran med några knapptryckningar klarar det, som Uppsalas bokhandlar inte klarade av,
och erbjuder boken, från England, inom en vecka.

Såhär har det alltid varit: Lundells bokhandel fixade allt i svensk och internationell bokväg år efter år till mamma nere i Italien.
Så är det fortfarande: min mamma har gått ur tiden och David Lundell har dragit sig tillbaka, men sönerna med familjer fortsätter firman med all heder.

-Tänk, allt vi handlat där genom åren! Pappersvaror, böcker, bokreor, mobiltelefoner, ja t.o.m. ett helt kapell! (men det är en något annan historia!)
Jag är med i två bokklubbar och knappt det.
Varför? Det behövs inte! vi har en bra bokhandel!
Och inte bara det: vi har bra affärer överhuvudtaget här,
med fina sortiment och vänliga, serviceinriktade människor,
som ser möjligheter istället för problem.

Idag fick jag hjälp av Christer på Research Electronics, en spännande firma i Siljansnäs: Christer stannade till klocka sju (19) -på fredag kväll! -för att rädda filerna från en kraschad dator.
Att jag dessutom fick veta mera aktuellt om datorer än jag kunnat få ut av landets tre vanligare datortidskrifter gjorde ju inte saken sämre!

Så, alla studenter...
och alla ni i Uppsala-Stockholmsområdet..
och alla andra: det finns hopp!

-Välkomna till Leksand!

PS. Om du behöver bokhjälp så har Lundells bokhandel tel 0247-10002 och e-post lu.papperab@telia.com

f Mikael -idag helt lokalpatrotiskt kommersialistisk.

Helig plats i Stockholm, men ont om plats för de troende!

2007-11-02T00:11:00.000+01:00

På Birger Jarlsgatan 98 har världens äldsta ryska ortodoxa
utlandsförsamling funnits i hundra år.
Men Kristi Förklarings Församling har funnits i Stockholm sedan början på 1600-talet och hör numera till det ryska ärkestiftet under Konstantinopels patriarkat
Tio år efter att man flyttat in i de lokaler man har nu, bröt revolutionen ut i Ryssland, kyrkan där drunknade i blod och kyrkan i Stockholm fylldes av flyktingar.
Församlingens historia kan man läsa mera om på Kristi Förklarings Församlings sajt

Numera finns det några flera ortodoxa kyrkor i huvudstaden, men många församlingar kämpar i överfulla lokaler, inte minst Moskvapatriarkatets ryska hel Sergijs församling, där man inser den fulla innebörden av det ryska ordspråket:"Fullt som i kyrkan!"
Det är en skandal, att Stockholm inte kunnat finna plats åt en vacker, tillräckligt stor rysk kyrka, som verkligen behövs och skulle sätta en fin accent på staden.
Sådana kyrkor finns i alla Östersjöns huvudstäder -också i Köpenhamn.
De finns också i alla större städer i Europa -men inte i Stockholm.
Är den svenska "gudsfruktan" verkligen så stor?
De ryskortodxa som inte fyller Kristi Förklarings kyrka
får trängas i ett knytt f.d. kyrkstall vid Maria Magdalena kyrka.
Det är därför det finns så mycket folk på den kyrkogården på söndagarna:
de får inte rum innanför...
Det är tur att kyrkan på Birger Jarlsgatan finns! -och den är välfylld,den med.

i morse fick jag gästa där och fira den gudomliga Liturgin, med dess kyrkoherde, fader Angel, i denna stämningsfulla kyrka, mättad sedan hundra år av böner
- och vilka böner!
Flykingars, landsflyktigas och alla andras smärtor,
längtan, önskningar lovsånger..
Och närvaron av honom, som sade:

Saliga är ni, när människorna för min skull smädar och förföljer er
och grundlöst säger allt ont om er. Gläd er och dansa av fröjd!
Er lön skall bli stor i himlen.

Faktiskt sjungs just detta, vackert och stämningsfullt,nästan varje söndag, i Liturgin.
Sedan ljuder roper: "Vishet! Stå upp"
och man sjunger som svar: "

Kom låt oss tillbedja och falla ned inför Kristus,
O Guds Son , du som uppstått från de döda, fräls oss som sjunger till dig: halleluja!

Det har han gjort där, i 100 år!
Och långt ifrån alla var ryssar...

Gå dit, nästa gång du är i Stockholm!
Har du tur är kyrkan öppen.
Du ångrar dig inte.

Och ni som håller i Stockholms stadsplanering:
SE TILL ATT RYSSARNA FÅR EN ANSTÄNDIG PLATS
ATT BYGGA EN VACKER KYRKA!

Ljus! ljus! ljus! -När det mörknar

2007-10-31T22:20:00.000+01:00

blir ljuset desto viktigare!
Lövträden har hjälpsamt släppt bladen så ljuset kan komma fram bättre
-ännu ett skäl att inte plantera gran!
- och solen försöker hjälpa upp sin falnade glöd med att lysa en vänligt i ansiktet, som en leende,något närsynt gubbe.
Det är uppskattat! -utom när vi skall åka bil.
Skall vi från Dalarna till Stockholm så får vi åka tidigt eller på eftermiddagen,
skall vi hem får vi undvika eftermiddagen -så länge solen är uppe.
Annars får chauffören kisa med ögonen hela vägen. Men det kanske man vill?!

Ta vara på ljuset!

I början av Påsknatten sjunger man i grekiska kyrkor

"Tag emot ljus, av det ljus som aldrig dör!
och prisa Kristus, som uppstått från de döda!"

Du kan se de det HÄR

I Jerusalem behöver man inte tändstickor:
Se: det kan du se här!

"Det åskade väldeliga" sa biskopen, som upplevt det hela på plats.
Kan tro det!

Reaktionen på eld från ovan är därefter:

Klicka och beskåda!

Här handlar det inte om belysning eller humöret;
det handlar om Livet själv.

Tag emot ljus av det ljus som aldrig dör!

f Mikael
-som tackar sin tekniska dotter KATARINA LILJESTRÖM
för hjälpen med klickbara länkar!

-Hon studerar på
*BLEKINGE TEKNISKA HÖGSKOLA*
-ett fantastiskt ställe!

Inledning

2007-09-29T21:48:00.001+02:00

Förklarande Allmäna Qlumpigheter
(FAQ ) om denna blågg:

Vem skriver här?
Det gör f. Mikael Liljeström, präst i Österns Ortodoxa Kyrka,
( fullständigare:" Österns ortodoxa katolska och apostoliska kyrka", av folk från Levanten kallad "Roum-ortodoks")
i Heliga Anna av Novgorods ortodoxa församling: http://www.svensk-ortodoxi.org

Varför gör han det?
Därför att han vill kunna hålla många underrättade om vad som händer i hans och presbytera Iris' liv.
Denna webbloggbok (fullständigt namn på "blogg") skall vara utförligare än vad som är möjligt t.ex på Facebook.

Duger inte Facebook?
Varför skulle den det?
Det är en rolig leksak som har två förtjänster:
att hjälpa folk att hålla kontakten
och att hålla folk mycket kortfattat uppdaterade.
Resten är trams , om än roligt sådant: Poke the pope!

Vem är presbytera Iris?
Det är Mikaels fru.
Iris har gjort mig hedern, glädjen och en oändlig uppmuntran, genom åren att orka med att vara min hustru.
2008 firar vi 30 års äktenskap, och hoppas få gör adeti kretsen av våra tre döttrar, en svärson och tre barnbarn.
Som den fina kyrkvärden Ebba Birgersson i Kortedala sade: "barnbarn är livets efterrätt!"
-Må Ebba få vila med de heliga och ärva de rättfärdigas lott!-

Vad betyder presbytera?
Det finns många vackra titlar på prästfruar i den ortodoxa världen:
arabiska har "khouríja",
ryska "matushka"
karpato-ruthenska "panimátka" -den senare tycker jag är extra rar: "fru lilla mor" -
Presbytéra är den grekiska varianten.
Alla som sett -och alla borde ha sett!- filmen "My Big Fat Greek wedding" vet,
att alla språk i grund och botten kommer från grekiska.
Så därför tar vi en grundlig titel!
Sverige har inte haft ortodoxa prästfruar på tusen år,
och den lutherska prästfrun-viken vare heder och ära i och för sig-
spelar ändå inte i samma orkester, om man säger så.

Flera Allmänna Qlumpigheter (FAQ) kommer i nästa inlägg.
B så får du C!
fM